Den här veckan har det varit tungt att läsa tidningarna! Dels har vi läst om morden på en 15 årig pojke och en medelålders kvinna i Ljungsbro. Gärningsmannen hade sökt psykvård några veckor innan händelsen men blivit nekad. Vem gjorde bedömningen och utifrån vilka kriterier funderar jag på...
Sedan hade vi händelsen i Norge där en man med utvisningsbeslut gjorde sig skyldig till ett vansinnesdåd som kostade tre människor livet..
Jag ställer mig frågan: - vad är det som händer?
De människor som mist livet har förlorat sin framtid, deras familj, vänner och övriga hamnar i en ofattbar sorg och saknad. Gärningsmännen har inte "setts" i tid, och i åtminstone ett av fallen nekats den hjälp han själv knackat på sjukvårdens dörr och bett om. Därmed har båda dessa män förstört resten av sin framtid. Hade de här två händelserna med detta förödande resultat kunnat undvikas?
Jag vet inte - men jag tror det. Frågan är vad det är som styr.. Tar vi inte hänsyn till alla människors lika värde eller är det ekonomiska faktorer som styr? Att den psykiatriska vården har utarmats och inte är tillräcklig är i alla fall jag fullständigt övertygad om.
Jag förstår de människor som rasar över gärningsmännen och hade jag varit en nära drabbad hade jag förmodligen också gjort det och förmodligen funderat på tusen alternativ på hämnd.
Självklart är handlingarna i sig fullständigt förkastliga, galna och inte på något sätt försvarbara, men jag ställer mig ändå frågan: -ligger skulden enbart hos gärningsmännen? Hur har samhället i sin tur behandlat dem? Jag vet inte, jag har ingen bakgrund i de aktuella fallen, men människor som inte "ses", som inte får den hjälp de ber om och som hamnar i ett utanförskap kanske hamnar i så svåra psykiska tillstånd att det till slut utlöser en "trigger" som får dem att begå omänskliga handlingar.
Jag vet inte, men det är mina tankar och därför slåss jag bland annat för våra barn och ungdomar i förskolan och skolan! Varje barn måste synas och få sina behov tillgodosedda! Såväl de barn som har svårt för sig, som har någon form av funktionshinder, som de barnen som har det lätt och kräver extra utmaning och uppmuntran! Både de som är starka och svaga. Redan i tidig ålder måste barnen uppmuntras och deras behov tillgodoses, både hemma, i skolan och på fritiden. Kan man fånga upp barnen redan från början och göra de insatser som behövs på ett tidigt stadium så tror jag att vi får igen så otroligt mycket när de blir unga och unga vuxna.
Vi måste även göra stora insatser inom hela sjukvården, vi måste förändra attityder i vårt samhälle och vi måste minska klyftorna. Vi behöver helt enkelt en välfärd för ALLA - där alla människor syns oavsett vilka bekymmer de har hamnat i. Vi måste även arbeta för att alla tar sitt ansvar som föräldrar och att vi alla i samhället tar vårt ansvar gentemot varandra.
Det här är frågor som jag funderar på, jag har inte svaren och jag inser att vi har låång väg att gå!
När det kommer till tårtkastningen som skedde härom dagen då Jimmi Åkesson blev drabbad så tycker jag att den handlingen är helt förkastlig. Det ligger en del i det som Evelyn Beatrice Hall skrev: "Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra den".
Jag håller inte heller med Åkesson och hans parti, men jag skulle inte heller vilja ha en tårta i ansiktet. Dessutom kunde det varit syra eller något annat lika illa istället för en tårta. Åkesson hade på det viset "tur" eller hur man nu ska uttrycka sig.
Än värre är det med den kvinnliga politiker som härom veckan blev grovt misshandlad. Även andra politiker och samhällsförespråkare får stå ut med hot och psykisk terror.
Politiker är folkvalda. Politiker strävar för att uppfylla de förväntningar som deras väljare har på dem.
Politiker har ett stort engegemang och en stor vilja till att åstadkomma förändringar och göra något bra. (Jag kanske inte tycker att SD gör något bra, men ändå har hittills ca 10% av folket röstat på dem och bett dem företräda dem.)
Handlingar av detta slag gör naturligtvis att att människor tvekar inför att ta på sig ett uppdrag som förtroendevald. Ett engagemang som ändå kräver otroligt mycket av en människa, man offrar tid med familjen, man ska läsa på och vara kunnig inom ett otal områden, många offrar tid från ett ordinarie arbete och de gör det för att de strävar efter ett samhälle som de tror på och för att hjälpa människor därute. Om ingen vill ta på sig rollen att företräda andra människor skulle vi snart hamna i en anarki och riskera vår demokrati som vi med rätta ska vara stolta över.
Att ingå i en demokrati innebär att alla människor har rätt att säga vad man tycker - det gäller även Jimmi Åkessons parti. Det är upp till oss andra partier att kunna argumentera tillräckligt bra, att kunna visa att det vi åstadkommer är så mycket bättre så att människor väljer att få förtroendet för oss i stället!
Det är mitt mål och det är vad jag kämpar för! Jag hoppas att ni är många som inte tycker som Åkesson som nu tar en funderare och går in och stöttar det parti som NI tror på. Gå med som medlem, man måste inte ta ett förtroendeuppdrag, man kan bidra på många andra sätt. Men vi som politiskt kämpar för en bättre framtid behöver också er som tror på oss! Det är ju er vi vill arbeta för och vi framför era åsikter - då behöver vi också ert stöd!
Nu skulle jag skrivit lite om dagen, men jag nöjer mig med att tala om att den varit mycket bra. Vi har talat om ledarskap över gränserna och mycket av det som sagts under dagen kan också kopplas till ovanstående.
Var rädda om varandra och "se" varandra därute! God kväll på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar