Ett oppositionsråds vardag: augusti 2015

Hej på er alla därute i den virtuella världen!

Jag vill bara inleda med att allt jag skriver på den här bloggen är helt utifrån mina egna upplevelser, erfarenheter och tankar. Detta är en blogg där jag som privatperson delar med mig om vad som händer i mitt uppdrag som förtroendevald politiker och runt omkring mig i mitt liv och vad jag tänker och resonerar om det.. En liten offentlig dagbok för den som är intresserad att följa mig helt enkelt... och för dig som orkar läsa ett långt inlägg beskriver jag idag min upplevelse av de senaste tumultartade dagarna..

Förra veckans inlägg avslutade jag med att säga att jag säkert snart skulle ha mer att berätta om. Dessvärre fick jag rätt...

Men jag ska börja i rätt ordning.. Förra veckan avslutades med att jag hade en fantastisk dag i Mariannelund! Som vanligt roligt och givande att träffa den fantastiska arbetsstyrkan på Emilkraften och jag blev uppdaterad med hur arbetet gått under sommaren! De har gjort ett strålande jobb som vanligt! Jag tog en sväng ner till Stationshuset och träffade sommarjobbaren Magnus som jag också hade ett givande samtal med. Han stormtrivdes och hade haft en jättebra sommar berättade han. Därefter pratade jag med Anna Mellergård och hade turen att tillsammans med ett par andra inbjudna få en liten guidad visning i Konsthall Betel. En helt fantastisk utställning och att få höra historierna bakom var väldigt spännande... Värt ett besök måste jag säga...

Lördagen förflöt lugnt och stilla med familjen, men sedan hände det som inte fick hända!!!

I söndags morse klev jag rätt ur sängen vid åtta-tiden och gick direkt ut till hönsen och växthuset. När jag kommer in säger maken att min telefon har ringt. Jag ser att det är kommunstyrelsens ordförande och då det verkligen inte hör till vanligheterna att hon ringer mig en söndagsmorgon ringde jag omgående upp henne.
Det var då jag fick beskedet att "det brinner i gamla stan". Hjärtat slog en volt och det snörde ihop sig i strupen. Uppfattningen jag fick under samtalet var ändå att det inte var så allvarligt och jag skulle få mer information så snart tillfälle gavs. Jag gick genast in och vi satte på tv:n och började läsa nättidningarna. Ganska snart började vidden av branden gå upp för mig och jag gjorde mig i ordning och satte mig i bilen och körde in till stan där jag letade rätt på ordföranden och kommundirektören för att få en uppdatering.
Jag var med på informationsmöte för de evakuerade, var med och lyssnade till presskonferensen och gick på informationsstunden för allmänheten i kyrkan. Jag pratade med många människor och det var svårt att greppa att det var verklighet och inte bara en dålig film. Det är omöjligt att beskriva de känslorna och den upplevelsen. Chockartat, surrealistiskt, tragiskt och allvarligt. Ändå håller man sig samlad på något vis för att kunna möta och bemöta... En känsla av overklighet finns ändå med...

Branden i gamla stan har drabbat så oerhört många människor och mitt hjärta blöder för dem... Den unga kvinna alldeles i början av vuxenlivet som förlorade sin framtid och för den familj som förlorade en dotter, flickvän och syster, för de som miste en släkting och alla de som förlorade en nära vän... Det finns inte ord för det, men mina tankar går till dem! De går också till de som miste sitt hem, alla sina tillhörigheter och som nu måste bygga om på nytt från noll.. också till fastighetsägaren som förlorade sin vackra kulturmärkta fastighet. Materiella ting går som tur är att återskapa, liv gör det inte..
I en liten stad lever man väldigt nära varandra och det är så många som drabbas när en sådan här tragedi sker, och då de flesta varandra blir ännu fler påverkade.

Men det är också gott att bo i en liten stad! Engagemanget är fantastiskt! Alla sluter upp och hjälps åt när en tragedi av detta slaget inträffar. SÅ många bryr sig, erbjuder sin hjälp, gör insamlingar, ställer upp med boende, affärer öppnade för de drabbade, hotellet ordnade samlingscentral för räddningsledning, polis och alla drabbade. Fixade mackor, mat och kaffe... Helt fantastiskt!

Räddningstjänsten i Eksjö och Räddsam F (hela länet) har gjort en oerhörd insats och tack vare alla dem och de insatser som gjordes kunde branden begränsas till Forssellska gården. Det var oerhört riskfyllt att branden skulle sprida sig, men med en imponerande räddningsinsats kunde övriga fastigheter räddas. Polisen och militären från Ing2 ska också ha all eloge för sina insatser.

Jag har också förstått att beredskaps- och organisationsarbetet på sjukhuset har fungerat väldigt väl! Röken låg på där hela tiden och patient- och arbetsmiljön under söndagen var inte optimal, men också där arbetade man professionellt och effektivt för att klara dagen så bra som möjligt.

Tyvärr har en sådan här händelse med sig att det omgående börjar florera rykten...Om vad som hänt, om hur det hänt, och om vad som ska hända nu... Många människor tillfrågas i pressen och uttrycker sina åsikter och plötsligt blandas saker i hop på ett märkligt vis. Själv har jag förhållningssättet att inte över huvud taget spekulera utan vänta tills utredningen är klar och vad den visar. Spekulationer leder ingenstans. Vad som ska hända sedan får vi se. En stor sorg är det hur eller hur, men merparten av gamla stan står kvar, det är en fastighet som brunnit ner och det är just nu som det är!
Det materiella är sekundärt och hamnar i skuggan av alla de mänskliga tragedier det fört med sig.
Men jag vill rikta ett varmt tack till alla de som visat att medmänskligheten och omsorgen om varandra fortfarande lever i allra högsta grad! Ni är alla fantastiska!

På måndagen hade vi ett avstämningsmöte efter helgen och därefter åkte jag tillsammans med kommunstyrelsens nye vice ordförande Joakim till residenset i Jönköping för att träffa Landshövdingen, Civilminister Ardalan Shekarabi och länets kommunalråd, oppositionsråd och ett par av regionråden. Vi hade bra samtal om framtiden och vilka utmaningar vi ser framåt. Hur klarar sig de små kommunerna, medelstora och hur stor är den optimala kommunen? Diskussioner om huruvida man ska bilda storkommuner eller inte och varför och varför inte... En mycket givande stund som visade att det här är funderingar vi får ta med oss, för alla har vi utmaningar att hantera framöver. Jag ser fram emot att se vad regeringens utredning visar...

På måndagskvällen fick vi signaler om ryktesspridningen att Hagamannen skulle befinna sig i Eksjö. Det är ju faktiskt inte en kommunal angelägenhet, men oerhört mycket rykten och diskussioner började sprida sig på facebook... Inte bara ryktena utan också hatet... Detta hat... Otäckt är vad det är.

På tisdagsmorgonen var det möte med Stadsutveckling och även till den kretsen hade ryktena nått. Det påstods att han bodde på campingen, att han hade fått lägenhet på Vetlandavägen och att han var inskriven på Nifsarpsskolan mm, mm,mm..

Jag har ingen aning om ifall han verkligen befinner sig i Eksjö eller inte! Vad jag däremot vet är att han INTE är inskriven på Nifsarpsskolan. Jag sitter i styrelsen och därför tog jag kontakt med VD:n för att kontrollera om påståendena stämde eller om jag kunde avfärda det ryktet. SÅ - jag kan meddela att det ryktet är falskt! Tyvärr hann ryktet göra både elever, föräldrar och personal oroliga.

Jag förstår att människor blir oroliga, jag försvarar inte ett dugg de handlingar han har begått, tvärtom!!! Samtidigt kan jag inte undgå att fundera på när en människa har sonat sina brott... När en människa ska få möjlighet att försöka börja om på en ny bana och bygga upp ett nytt liv. Jag vet inte om alla rykten har rätt att han löper stor risk att han återfaller i brott vid alkoholintag, jag vet ingenting om honom, om han ändrat sig, om han arbetar för att hålla sig nykter och jobbar med sig själv.. Jag vet inte och jag tänker inte spekulera! Men jag funderar på om inte detta hat och denna "mobb" mot honom överallt där han eventuellt kommer synas eller folk tror att han har synts gör det omöjligt för honom att försöka ändra sitt liv och bygga upp en tillvaro där han kan fungera utan att begå fruktansvärda handlingar. En människa i hans sits vet ju hur hatad han är och måste gå omkring i en ständig rädsla och alltid se sig över axeln.. Det måste vara svårt att ha kuraget att gå den smala vägen då. Jag tänker inte vara rädd!!! Det finns oerhört många människor därute som vi säkert borde vara rädda för men som vi inte vet om! Men som sagt, och det vill jag betona - jag förstår oron, jag förstår ilskan och jag försvarar inte honom eller hans handlingar det minsta... Men sådana här rykten för med sig många funderingar... Det är inte helt enkelt tycker jag...

Men något som jag verkligen blir rädd och orolig över är detta hat som sprids som en löpeld på sociala medier... Mot honom, mot tiggare, mot invandrare, mot hbtq-personer, mot annorlunda (vad det nu är..).Sidor som mobbar enskilda personer och där människor uppmanas att ta livet av sig?!... Vad i hela friden är det som händer i vårt samhälle??? Jag blir rädd över att horribla, falska artiklar och uppgifter delas urskillningslöst utan någon källkritik och att hat och rasism och personangrepp sprids som en löpeld och ingen ifrågasätter det... att man inte ens frågar sig själv "verkar det här rimlig?t" innan man delar vidare... DET gör mig rädd och outsägligt sorgsen.

I går kväll hade vi styrelsemöte med Arbetarekommunen och påhälsning av distriktets styrelseturné. Vi hade intressanta och konstruktiva diskussioner för hur vi gemensamt kan driva partiet framåt, såväl i kommunen som i länet.

I dag är jag i Mariannelund igen och har förmånen att få vara med på Aktivt Centrums svenskaundervisning för nyanlända i eftermiddag. Det ska bli väldigt roligt och intressant!

I morgon beger jag mig till Jönköping för att åter träffa alla länets socialdemokratiska kommunalråd, oppositionsråd, regionråd och riksdagsledamöter. Jag ser fram emot det eftersom det alltid är lika skönt och givande att få veta vad som händer i länet och att få dela tankar och erfarenheter!

Jag hoppas nu att ni alla får ett riktigt fint slut på veckan - och ni - var rädda om varandra och ta vara på varandra... Livet kan förändras på ett ögonblick!

Nu kommer en liten bildkavalkad som vanligt, men jag har valt att inte lägga ut några bilder från branden, de har ni alla sett nog av i medias bevakning...

Kram på er därute!

Lilla konsthallen bredvid Stationshuset. Visit 15

Filten från småland...

I konsthall Betel : 3500 flickor "försvinner" i Kina varje år... Här hedras varje flicka...

genom att bilden är uppbyggd av 3500 st små flickansikten..

En bild som berör...

Anna Mellergård framför konstverk av enbart tvinnat tidningspapper. Knopar... Sålda till Vetlanda Museum...

Minns ni repen på gymnastiken i skolan? De här är lika grova och lika stabila...Endast ihoptvinnat tidningspapper... Vilket tålamod denne konstnär måtte ha...